Sammetstäcket

Höstmörkret sluter sitt sammetstäcke
kring min frusna själ...

Jag tänder ett ljus, ser in i lågan
och minns alltför väl...

De gånger du fanns vid min sida,
blir så tydliga i lågans stilla sken...

Tänker på dig var femte minut,
nej!..varje sekund!..

Önskar in i lågan att vi åter kunde
hålla om varandra, om så blott för en liten stund...

Måste sluta tänka, blåser ut ljuset och låter höstens vackra
sammetstäcket mig tryggt omsluta...

060913
Susann