Havsguden

Du steg upp ur havet, jag mötte din glittrande blick och tänkte...

Havsguden själv spolats upp på land.
Leende, havsskummet yrde och stänkte...

Trodde ej på sagor, först då när en salt kyss du mig skänkte...

Likt Amors pil, du spetsade
med din treudd, mitt hjärta...

Underbar känsla av lyckorus och ljuvligaste smärta...

Det kändes så varmt
så tryggt i din stora, starka famn...

Som om jag äntligen lagt till i evighetens hemmahamn...

070718
Susann